Teknikstrul och magont ★
Hej fina!
Ni som har följt mig ett tag har kanske koll på att jag arbetar mycket på att försöka tänka positivt och vara glad. Exempelvis körde jag 21 dagar utan att klaga. 
 
Igår ville plötsligt plötsligt min mobil inte starta. Den var i stort sätt totalt stendöd. Hade detta hänt för ett år sedan hade jag defenitivt fått panik och börjart gråta, utan tvekan. Igår brydde jag mig inte så mycket. Tänkte att "det löser sig". Dock blev jag litesmåirriterad när jag suttit och försökt göra saker som det stod på nätet att jag skulle göra, men irriterad får man väl bli på teknikstrul, det är nog ganska mänskligt. Jag var iallafall inte särskilt orolig.
 
Idag åkte jag med mina föräldrar för att få hjälp med att fixa den och det var först efter att ha pratat med den väldigt icke-trevliga personalen på 3 som oron lade sig som en stor klump i magen. Enligt honom var det förmodligen virus och det var helt kört och han hade attityden av att jag lite får skylla mig själv när jag går och köper en så gammal modell. Blev grymt orolig efter det besöket, eftersom jag trodde att det skulle lösas. Var inte så taggad på en ny mobil och framförallt inte på att betala av en mobil som jag inte använder i ett helt år.
 
"Såhär mycket ångest har jag inte haft sen jag jobbade på McDonalds.."
 
Fick senare hjälp på apple av ENORMT trevlig personal som verkligen ville hjälpa mig att få igång den, och det var inga problem alls. Inget virus där inte. Dock försvann allt i mobilen men det gör mig ingenting. Och jag var väl medveten om att det skulle bli så. 
 
Vet egentligen inte vad jag försöker komma till just nu, mer än att jag var så stolt över mig själv igår för att jag var så lugn. Och att jag avskyr otrevliga butiksbiträden. Jag kunde ju ha behållt lugnet, för det löste sig ju, percis som jag trodde. Det gör ju oftast det på ett eller annat sätt. 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like